Man kan faktiskt inte veta

Jag har varit deprimerad länge och det är inte lätt. Det finns saker jag vill, saker jag inte kan och sen sådant jag klarar av. Men vilka ursäkter jag försöker hitta så är de konstruktioner av mitt sinne.
Nu sitter jag i min säng mitt i natten och vill inte sova. Jag svettas, är väldigt varm och har en liten väldigt sug efter att skapa något. Jag lyssnar på filosofiska rum på Sveriges Radio.
Där är en yta under min fot. Nära min lilltå. På knölen nära lilltån. Där har jag rivit bort den förtjocknade huden. När jag gör det så anstränger jag mig, jag fokuserar på just det. Det känns som ett maniskt beteende som är ok. Jag brukar riva upp finnar och sår på min kropp men det får mig att skämmas.
Jag undrar om skrivandet hjälper. Jag vet att meditationen fungerar. Där är mycket oroligheter som kommer ut hela tiden. Jag tror till exempel att jag har sex för att fly undan. Och det blir till skam för att jag samtidigt inte tillåter undanflykter. En liten röst säger just nu till mig att det är dags att inte behöva vara perfekt. Inte vara perfekt och prova igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s